”När man väl har börjat den inre resan går den inte att stoppa”

 

Karolina gick i grupp 16 och avslutade sin terapeututbildning i grupp T1. Hennes liv tog en vändning under utbildningen. Nu lever hon med en ny man och tillsammans har de sex barn, hennes två och hans fyra. De bor i Enskede söder om Stockholm där de driver en modern lanthandel med betoning på närodlade ekologiska produkter.

 

Vad gjorde du före utbildningen?
Efter gymnasiet pluggade jag idéhistoria och journalististik. För att kunna resa så mycket som möjligt, tog jag olika jobb. Jag stack iväg och bodde i England, på Ibiza och reste jorden runt. Jag har alltid varit en rastlös själ, som sett utmaningar som självklara. Jag ville bestämma själv och var livrädd för vara fast någonstans. Pratade man om fast jobb blev det obehagligt för mig.

1992 började jag på Marco Polo och jobbade egentligen med allt; marknadsföring, press, försäljning, butikschef och med butiker internationellt. Det var en hektisk, men rolig värld och jag jobbade alldeles för mycket.

1990 föddes mitt första barn. Mina barn har alltid varit viktiga. Jag ville ha mer flexibel tid för dem, så 1999 startade jag eget. I mitt företag Agent PR, var jag pressagent åt olika mode- och smyckesföretag. Calvin Klein, Lacoste, Marco Polo var några av mina kunder. Vid den här tiden öppnade min dåvarande man sin första MQ-butik och jag var med även där. Det var ett roligt jobb, jag tyckte om att se resultat, att styla, göra visningar, agera bollplank.

Redan när jag var 21 hade jag tankar på att söka in på psykologlinjen. Jag hade en längtan, som efterhand växte sig starkare, att stanna upp, fördjupa. Men jag visste också att det skulle ta mycket tid när jag väl skulle göra det. Jag har alltid varit engagerad och har en drivkraft och vilja i allting jag gör. Så att följa min längtan, insåg jag skulle innebära ett mycket stort engagemang. Jag fortsatte att prioritera det jag tyckte var så himla kul medan frågan växte sig starkare inom mig ”Var är Jag?”

Hur kom du i kontakt med psykosyntesen?
En stylist på jobbet rekommenderade yoga – ”du som är så aktiv, har du någonstans där du kan vara?” Jag kom i kontakt med 
kundaliniyoga. Det var nytt och 
fascinerande för mig. Jag deltog 
så som jag kunde och ibland
 innebar det att sova!

Vad jag inte visste då var att yogaläraren gått på Psykosyntesakademin. Hennes grundtankar kommer från psykosyntesen. Man fick vara den man är och inte så mycket pekpinnar. Att ta fasta på det som är positivt, att väcka sin nyfikenhet inåt. Det var en lyx att ge mig själv den här egna tiden och jag kände hur jag saknat det.

Vår lärare förmedlade livsglädje och lugn och samtidigt stabilitet. Jag hade varit drivande och jag är entusiastisk och stark. Jag hittade snabbt inom mig det jag behövde; en balans där alla delar fick vara med. Jag hade straffat mig själv tidigare och det var många gånger det som drev mig, men det kom ifatt mig.

Hur hittade du till Psykosyntesakademin?
Inom jobbet var jag också mentor åt nya designers. Mentorjobbet kändes självklart för mig, det var ett gott samarbete. Dessutom var jag den som man sökte upp, som man kom och pratade med och i samtalen började vi även prata om annat än jobbet. Jag har en nyfikenhet på människor, jag har en närvaro, intuition och jag har lätt för att läsa av. Det här var första gången jag jobbade med människor. Det kändes helt självklart för mig att vara i den rollen. Där hittade jag verkligen något i mötet med människor och jag upplevde att jag kunde ge något.

Det är nu 2003-2004 och jag kände att något måste göras. Jag ville inte byta bransch. Jag letade, men var skulle jag leta och vad var det jag letade efter? Genom en god vän får jag rekommendation om psykosyntesen. Just då hade flera skolor sina informationsmöten och jag var där och ”rekade”.

På Psykosyntesakademin var det Fredrik (Lundh), dåvarande rektor, som höll i mötet. 
Direkt kände jag att det var välkomnande; en ”här vill jag vara”-miljö. Fredrik informerade tydligt, han var sympatisk, tillmötesgående och informerade om hur man kan använda psykosyntesen praktiskt och jag kände att det här kan jag använda! Jag bestämde mig där och då för att gå utbildningen.

Vad innebar Essentials* för dig?
Aug 2005 startar jag utbildningen och har då gått en veckas Essentials två veckor tidigare. Egentligen är jag rätt blyg, i alla fall när det gäller att prata om mig. Här var människor, som visade sig själva och berättade om sig ibland självutlämnande. Det var starkt, det var äkta och jag blev nyfiken. För mig var det en positiv upplevelse att ingen var på mig, att jag fick vara med på mina villkor.

Vi blev inbjudna i ett s.k. delpersonlighetsarbete; att få vara min egen dirigent – det var något jag tog fasta på. Jag kom från att vara trött på att driva på hela tiden. Ju mer jag lärde känna mig själv, ju mer kunde jag göra val om jag till exempel skulle deltaga eller inte. Jag hade hittills varit med på a l la möten. Och nu kunde jag säga nej utan att känna att jag svek. Att göra de här nya valen var stort för mig.

Jag lärde mig att vara här och nu, från mitt tidigare ”sen kommer det och sen kommer det och sen… ”. Jag kunde i det börja att stanna upp och fråga mig ”Blir det här bra för mig?”

Jag var med om att bli guidad i en visualisering. För mig var som att stiga in i en saga, att få göra små promenader i mitt inre. Jag är uppvuxen med sagor, mamma läste ofta för oss och jag älskar det och här var samma känsla.

Varför just psykosyntesen?
Viljan är viktig del. Jag tycker det är viktigt att hjälpa människor att hitta sin vilja. Sanning och vilja hänger ihop för mig. När vi inte är i sanning dras vi åt fel håll. Psykosyntes är strävan mot helhet. Jag tycker det är viktigt med plats för alla delar inom oss och med bra balans. Psykosyntesen svarade väl på det jag sökte. Den är bred och innehåller något för alla. Plus att för mig känns den hållande och väl beprövad. Psykosyntes är också mycket kärlek, känslor, passion – det är så viktigt för mig att dessa är med.

Jag trivdes bra i mitt liv, hade en bra barndom, vuxit upp på en bondgård, blev alltid sedd som barn. För mig var det min nyfikenhet som väcktes när jag kom i kontakt med psykosyntesen. Jag vill ha med glädje och humor. Den här nyfikenheten som är så viktig också som terapeut!

Vad minns du främst från utbildningen?
Att få ta del och komma andra så nära. Känslor och tankar var viktigare än ålder och utbildning, Det fanns en ödmjuk attityd mot varandra i gruppen och en bra sammanhållning. Akademin bidrog också till detta med bra lärare som kunde ta hand om det som kom upp. Jag fick förtroende och kände trygghet.

År 2009 lade jag ner mitt företag. Under fjärde och sista året i utbildningen började jag jobba som projektanställd rehabkonsult.. Det nya jobbet innebar att jag var kursledare för långtidssjukskrivna, som behöver hjälp och stöd i att gå tillbaka till arbetet. Här hade jag en enorm användning av min utbildning. Både min chef och flera kollegor hade utbildning i psykosyntes.

Psykosyntesen löpte som en röd tråd genom rehabiliteringsarbetet. Glädjande nog hade vi väldigt goda resultat. Det var en möjlighet att jobba som rehab-konsult; att få testa hur det är att arbeta med människor i nöd.

I den här perioden började det hända saker i mitt liv. Min pappa dog, jag gick igenom en separation. Mina pojkar började bli stora, som gav mig en ny frihet och först nu kunde jag ägna mig åt mig själv.

Vad inom psykosyntesen har varit/är särskilt viktigt för dig?
Delpersonlighetsarbetet och Viljan eller med andra ord: ”Vem är jag” och ”Vad vill jag”?

Vad tror du psykosyntesen kan bidra med i vårt samhälle?
Vi människor behöver en stabil plattform. När vi har den, det är då vi törs höja blicken och ta ett steg. När vi känner att marken håller. Att få syn på att vi har en inre styrka, glädje, humor, kärlek inom oss. För mig är det är så viktigt att komma ihåg!

Vad får ditt hjärta att sjunga?
Mina barn och min man Magnus förstås, familj o vänner. Det finns en stor livsnjutare i mig! Jag inspireras av det som är vackert för ögat och hjärtat; det kan vara ett möte mellan människor, vackra platser, musik. Jag kan också bli inspirerad av det någon skrivit, målat, av god mat någon lagat. Men även när jag är mera av en iakttagare, när jag ser och är med ändå.

Och att som terapeut få finnas för en annan människa. Det är något fantastiskt att genom sin empati och närvaro kunna hjälpa en människa och att se att det blir en skillnad i den personens liv.

Vad är ditt nästa steg?
Det viktiga för mig är att kunna påverka och att göra skillnad. Att ingå i ett sammanhang, sen spelar det inte så stor roll om det är unga gamla, chefer… Jag vill vara med människor som vill jobba med sig själva och att påverka sin egen situation.

Vad tror du är psykosyntesens nästa steg?

För mig är det obegripligt med vår gedigna utbildning att vi inte är legitimerade och kan ta emot klienter på samma villkor som andra samtalsterapeuter. Det är arbete på gång och man för diskussioner om det här, så jag hoppas att vi kommer dit snart.

Något du vill skicka med till den som just nu läser och funderar på att börja utbildningen?
Att börja sin resa inåt är att möta en så fascinerande värld och den går inte att stoppa när man väl börjat. Och det vill man inte heller! Terapi är den bästa present man kan ge sig själv. Att jobba med sig själv är ålderlöst, tidlöst och aldrig för sent.
 Att vara modig och stolt över sig, smittar av sig utåt!

: : :

* Alla som vill gå grundutbildningen måste först gå Essentials, men många går kursen av ren nyfikenhet utan planer på att studera vidare. Åtminstone inte genast.