”Jag har alltid trott att jag har varit inkännande och empatisk. Nu vet jag vad det verkligen innebär”

 

Thomas Lindh arbetar som enhetschef inom hemtjänsten på Lidingö. Han beskriver utbildningen på PsykosyntesAkademin  som en dörröppnare till en process som bara har fortsatt. En av vändpunkterna var insikten om vilka beteendemönster som hämmade honom och när han tog tag i det kunde han inte förstå hur han fått det att fungera tidigare. Frågan ”hur kommer det sig att jag inte kunde samarbeta med mig själv?” ledde in i ett utvecklande delpersonlighetsarbete.

 

Hur kom det sig att du började läsa på PsA?
Jag har alltid tyckt om att jobba med samtal som redskap men hade inte hittat riktigt rätt. Kollat psykologlinjen och hållit på. Sen träffade jag två personer från olika sammanhang som båda vittnade om en helt fantastisk utbildning som de gick. Jag fick även positiv information från en chef som utvecklats mycket under sin psykosyntesutbildning. Så det var flera olika personer som påverkade detta och förstås men egen vilja och driv för att gå vidare i mitt liv.

Hur var Essentials* för dig?
Det var den stora dörren som öppnades. Jag ramlade rakt in i en process som sedan fortsatte.  Jag hade en idé att börja direkt efteråt men det var inte förankrat i mitt liv i övrigt. Men jag fick kontakt med min terapeut som assisterade på Essentials och började träffa henne lite trevande. Jag trodde det skulle bli 5-6 gånger men jag gick en lång tid hos henne.

Vad innebär psykosyntesen för dig?
För mig är det väldigt mycket att ”få ihop”. Att få ihop mitt liv. Att få ihop allt det som är jag. Jag tänker på alla situationer som man som människa hamnar i. Psykosyntesen är en samlande kraft. Jag har mycket väl kunnat hålla ihop mig tidigare, men jag har inte levt det jag lärt.

Vad innebär det rent praktiskt för dig?
Jag har med mig mycket av de tankarna i min vardag. Mitt jobb ger mig alla möjligheter till det och jag laborerar mycket där. Andligheten är väldigt viktig för mig. Den innebär ett inåtblickande; att jag reflekterar mycket, mediterar och utövar yoga.

Finns det någon modell inom psykosyntesen som varit speciellt användbart för dig?
Jag gillar sättet man ser på personligheten med delpersonligheter. ”Det finns en del av mig som…” Det är så tillgängligt och användbart. Jag gillar även typologin som fick mig att verkligen vakna upp. Exempelvis för mig att jag upptäckte att jag landade i den dynamiska typen. Jag kände direkt att ”Här är jag”. Det fanns en del i den typen som var sånt jag inte riktigt hade velat se och som hade mycket med chefsskap och ledarskap att göra.

Jag har fått oerhört väl syn på mig själv både som person och som chef. Det har gett mig anledning och ingång till att fråga exempelvis mina medarbetare om vad de vill säga till mig för att vår relation ska bli bättre. Responsen har varit mycket god. De säger att min mänskliga tillgänglighet som chef har förbättrats.  Jag har även lärt mig att bekräfta upplevelsen hos medarbetare. ”Jag hör att ni är irriterade och jag ser det”. Tidigare trodde jag mig ha koll på det och såg mig själv som inkännande och empatisk, något som inte alls stämde.

Vad har det inneburit för dig som chef på insidan?
Jag har fått syn på mycket av vad jag gör. Det finns en stor befrielse i att ta sina förmågor i anspråk. Ett exempel är min kontakt med viljan. Jag har haft en dundervilja som bara kraschat på. Och samtidigt har jag varit en riktig fegis. Jag har gärna gått omkring och sagt ”Ja” hela tiden. När jag idag hör mig själv säga ”Nej, det är inte möjligt, vi kan inte göra så” då kan jag känna lättnaden av vad jag inte bygger upp. Förr hade jag sagt ja för att slippa ta i det och samtidigt vetat att detta kommer att ställa till det för det fungerar inte egentligen. Och det utgår ju ifrån att jag centrerar mig i vad jag vill. Jag blir mer människa utan att känna att jag gör avkall på min identitet. ”Good borders make good neighbours”.

Det låter som en sundare arbetssituation för dig…
Definitivt. Jag har tidigare varit väldigt stressad och haft mycket arbete med mig hem i huvudet. Det har funnits relativt långa perioder då det känts som att jag varit på botten, även om jag gillat mitt arbete. Och sedan något år tillbaka så är det lugnt. Visst, det finns fortfarande jobbiga situationer men det finns inget som hänger i luften längre som tidigare. Det är liksom rent.

Jag kan även numera se vilket typ av ledare jag gillar att vara. Jag är väldigt duktig på att processa fram beslut. Jag tar god tid på mig, så när vi väl är framme och gör förändringen så är det lugnt. Men det motsatta som exempelvis oftast händer när inte ekonomin riktigt hänger med, då har jag varit livrädd. Och det är jag inte längre. Det handlar om att ha en vilja och vara en vilja. Att vara i en självklar position och också kunna leverera ett nej. Att se att jag inte alltid kan påverka att en situation uppstår och att kunna hitta hem i det.

Vad säger dina kollegor?
De tycker att det varit vansinnigt roligt att följa min process. Det har även sporrat många av mina kollegor att välja den här typen av utbildning istället för traditionell handledning. Vår chef har varit väldigt stöttande och uppmuntrande i detta. Kollegorna är även väldigt imponerade av att jag har pluggat och jobbat heltid samtidigt.

Hur känns utbildningen nu när du kikar tillbaks på den?
Den känns helt klockren. Inte en helg har känts överflödig. Lärarkompetensen är helt otrolig. Det är digert. Värt varenda krona faktiskt. Det var helt självklart att jag skulle gå utbildningen.

Hade du någon/några favorithelger?
Det är jättesvårt att välja. Men en var när vi jobbade med Jaget och när vi knådade lera. Och när vi hade viljehelgerna.  Och även barndomshelgerna. Jag måste ju även inkludera det bifokala seendet – att vi redan har lösningen inom oss själva. Ja, så här kan jag hålla på. Alla helger har varit så givande.

Vad tycker du att psykosyntesen har att bidra med i dagens samhälle?

Väldigt mycket utifrån att tänka ur ett helhetsperspektiv. En hållbar utveckling. Vi har ju en akademisk realitet i samhället och då finns det nåt väldigt nytt och fräscht när man säger att det finns olika perspektiv och att vi måste ha med dem alla ombord. Småsint akademiskt käbbel det är jag evigt trött på. Att terapin är individuellt inriktad. Jag upplever att det finns en öppenhet i utbildningen – vi tar in gestalt, kreativt uttryck, psykodynamiskt perspektiv osv. Hela synsättet är att öppna fönstret och se vad som finns därute.

Har du haft någon vändpunkt i ditt liv?
Det som blev en tydlig vändpunkt för mig var när jag insåg att jag på nåt vis hade svårt för att organisera upp mitt liv i vissa rent praktiska hänseenden. Och när jag ändrade på det så kunde jag efter ett tag inte förstå hur jag tidigare inte fått det att fungera. Och även symboliskt sett – med delpersonligheterna exempelvis – hur kom det sig att jag inte kunde samarbeta med mig själv?

Vad skulle du säga till en person som står och väger för och emot inför att börja utbildningen?
Jag skulle nog kunna tala länge och väl… Det finns en liten oro kring, men vad är det, vem blir jag när jag går dit? Vad jag skulle säga är ”detta är inte sanningen”. Du går in i något där du själv väljer vad som är rätt och sant för dig. Du får en möjlighet att själv skapa nåt som kommer från dig. Och allt finns där. Det finns rum för allt. Allt är möjligt för dig. Det är den korta versionen tror jag. Ja, du blir helt enkelt den du verkligen är genom att gå utbildningen.

Finns det någon koppling mellan psykosyntes och miljötänk?
Det globala perspektivet. Ett hållbarhetsperspektiv. Man kan tänka det även personalrelaterat. Det är lätt att hamna in i att man vill ha just typ A-människor som är drivna och prestationsinriktade. Jag har vidgat perspektivet och tänker mer ja, personen hamnar kanske inte på topp 10 men har väldigt fina egenskaper. Men just de egenskaperna står inte så högt i rang i samhället. Men alla människor behöver ha en plats och har också en plats att fylla.

: : :

* Alla som vill gå grundutbildningen måste först gå Essentials, men många går kursen av ren nyfikenhet utan planer på att studera vidare. Åtminstone inte genast.