Roberto Assagioli & Psykosyntes

Denna artikel skrevs 1994 av Ulla Plank för Syntesen, ett nyhetsbrev för Svenska Psykosyntes Institutet i Göteborg.

Mannen bakom psykosyntes är ganska okänd för de flesta av oss. Vem var han, som använde mer än 60 år av sitt liv för att utveckla sina tankar om människans väsen? Vad hade han för bakgrund? Vad påverkade honom att gå sin väg? Vad är det som gör att vi idag, mer än hundra år efter hans födelse och tjugo år efter hans död, tycker att hans psykosyntes är ett uttryck för ”den nya tiden”?

 

Assagiolis bakgrund

Roberto Marco Grego föddes i Venedig 1888. Fadern var ingenjör från Verona och dog plötsligt när Roberto var två år. Året därpå gifte modern om sig med doktor Emanuele Assagioli, vars namn Roberto också fick. Han växte upp i en kultiverad judisk övre medelklassmiljö. Hemmet var trespråkigt, italienska, franska, engelska. Därutöver behärskade Assagioli ytterligare fem språk; grekiska, latin, tyska, ryska och sanskrit. Han hade en tidstypisk klassisk utbildning och var väl bekant med Platons och Dantes verk. Han var nyfiken och vetgirig. Föräldrarna uppmuntrade honom tidigt att resa och besöka olika länder.

Redan 1905 var han i Ryssland och upplevde på plats den ryska revolutionens ”födelsedag”. På så sätt utvecklades redan i unga år hans medvetande om och stor intresse för olika kulturer och livsstilar. Genom moderns djupa intresse för teosofi fick han också en andlig uppfostran och kom i kontakt med spirituell och esoterisk kunskap. Assagioli var intresserad av judisk kultur, läste judiska tidningar och tillhörde judiska organisationer under större delen av sitt liv. Han utvecklade också ett stort intresse för bergsklättring, något som märks i psykosyntes!

Assagioli blev medicine student i Florens 1906 och bodde större delen av sitt liv i denna stad. Såväl i Venedig som Florens finns ypperliga målningar, skulpturer och arkitektur från medeltiden och renässansen. Stora mästerverk, som uppkommit ur en syntes av humanistiska och religiösa idéer, har en speciell påverkan på människor som lever i deras närhet. Dessa påverkade även Assagioli och detta resulterade i en syntes han tillämpade i sitt eget arbete.

Tidiga publikationer: medicin, pedagogik, filosofi och religion

Redan i början av 1900-talet började Assagioli publicera artiklar som gränsade till medicin, pedagogik, filosofi och religion, det som sedermera kom att bli basen i psykosyntes. Seklets början var en spännande tid i kunskapsutvecklingens historia. Vetenskap och teknologi gjorde stora landvinningar. Einstein började publicera sina artiklar. Pedagogiken ifrågasattes av Maria Montessori och senare också av Rudolf Steiner. Människans omedvetna började utforskas och studeras vetenskapligt av Freud. Den första internationella psykiatrikongressen ägde rum i Amsterdam 1907 etc.

Tidiga kontakter med Freud

Assagioli blev också tidigt identifierad som en av lärjungarna kring Freud. I ett brev till Freud 1909, skriver CG Jung ”… vår förste italienare, doktor Assagioli från Florens, är en entusiastisk efterföljare som gett sig in i det nya fältet med intresse …” 1910 meddelar Freud att han har fått brev från Assagioli, ”på perfekt tyska”, där Assagioli skriver att han bildat en studiegrupp om 19 personer för att fördjupa sig i Freuds nya lära.

I sin doktorsavhandling samma år, 1910, introducerade han Freuds vetenskapliga upptäckter för sina professorer vid psykiatriska kliniken i Florens. Samtidigt genomförde han en kritisk studie av den psykoanalytiska teorin, som han uppfattade som endast partiell. Assagioli vände sig mot den patologiska inriktningen. Han ville i stället utgå från det friska i människan. Syftet var att skapa en psykologi som gav uttryck åt det sant mänskliga – impulser och drifter likaväl som kärlek, vilja, skönhet, kreativitet, glädje, visdom, andlighet. Han ville också att psykologin skulle vara praktisk och en hjälp att leva fullt och rikt. ”Att leva så gott man kan och se på sig själv med ett leende” var målet.

Det berättas att Freud kontaktade Assagioli för att be honom medverka till att introducera psykoanalysen i italienska medicinska sammanhang. Assagioli lär ha svarat. ”Min bäste dr Freud, det ska jag göra med förtjusning. Ni måste emellertid veta att jag måste göra några smärre justeringar i era teorier, om jag skall kunna lära ut dem. Ni säger att människan är som ett hus med en källare och ett våningsplan. I mitt teoretiska hus finns det inte bara en källare och ett våningsplan. Det finns också en mellanvåning, en övervåning, ett soltak och en hiss.”

Psykiatrisk praktik

Efter uppnådd doktorsgrad arbetade Assagioli under Eugen Bleuler på det välkända mentalsjukhuset Burghölzli i Zürich, där också Jung hade arbetat i flera år. När Assagioli återkom till Italien praktiserade han som psykiater och tillämpade psykoanalytiska tekniker. Han tyckte att dessa var otillräckliga och fortsatte att utveckla sin speciella förståelse av terapi med fokus på individens inre syntes. Han var också aktiv i sitt skrivande och publicerade artklar i psykologiska tidskrifter.

Assagioli såg sig som internationalist och pacifist. Under första världskriget tjänstgjorde han som läkare i stället för att strida i fält. Mellan världskrigen bodde han i Rom. Han gifte sig 1923 med Nella som var av romersk-katolsk ursprung och teosof som modern. Deras äktenskap varade i 40 år till Nellas död. De fick en son, Ilario.

Istituto di Cultura e Terapia Psichica

1926 startade han i Rom Istituto di Cultura e Terapia Psichica, som var baserat på psykosyntes. Institutet inriktade sig på individualterapi samt arbete med nya riktlinjer inom undervisningens område. Assagioli hade en speciell fallenhet för att arbeta med barn och detta låg honom varmt om hjärtat. 1927 publicerade institutet en bok på engelska som hette ”A New Method of treatment – Psychosynthesis”. Den vände sig särskilt ”till dem som lider i kropp eller själ”. Mottot för psykosyntes vid den här tiden var ”Känn dig själv – Äg dig själv – Omvandla dig själv”. Årliga föreläsningar hölls vid institutet. 1928 var temat ”The energies latent in us and their use in education and medicine”. Detta var början till det som skulle bli en förening av motpoler i riktning mot ett Högre Själv. Intresset för sambanden mellan kropp, själ och ande samt för utbildning har fortsatt genom årens lopp vid de olika psykosyntesinstitut som finns över hela världen.

På 1930-talet publicerade Assagioli olika artiklar som sedermera blev de första kapitlen i hans bok ”Psychosynthesis”. En ansedd och prestigefylld tidning i England som regelbundet publicerade översikter över forskning och framsteg inom de olika fälten religion, teologi och filosofi, presenterade hans artiklar och medverkade till att göra hans forskning känd även i England.

Äggdiagrammet

I en annan artikel ”Dynamisk psykologi och psykosyntes”, 1933, beskrev han de senaste 40-50 årens syn på fenomen och mysterier i det mänskliga psyket. Han diskuterade Freud, Adler och Jung och deras forskning rörande det omedvetna. Han beskrev också utvecklingen inom psykobiologin, sina undersökningar av psykiska fenomen, av religiösa erfarenheter och mystiska tillstånd, av en syntes av österländskt och västerländskt tänkande. I denna artikel presenterar han också för första gången sitt numera välbekanta ”äggdiagram” av det mänskliga psyket. I sitt diagram visar han på sambandet mellan det omedvetna och förverkligandet av ett Själv, ett fortsatt dominerande tema i psykosyntes. Han erbjuder psykosyntes som en väg för människor som vill leva sitt liv i både frihet och med kontroll och som vägrar att passivt underordna sig de psykologiska krafternas spel inombords. Han utvidgar sitt intresse och engagemang från individen till samhället med betoning på syntes mer än analys – från uppdelandet i mindre enheter till sammanfogande till en större helhet.

Under mellankrigstiden fortsatte Assagioli sin omfattande forskning. Hans kunskap hade stor spännvidd. Genom hela livet använde han sig av material som sträckte sig över många discipliner och kunskapsområden. Han hade alltid ett levande intresse för det nya som ständigt utvecklades och växte fram inom alla områden.

Han reste mycket. Han lärde känna stora kulturpersonligheter runt om i världen som Jung, Buber, Tagore, Inayat Khan (en Sufi-ledare). Han blev påverkad av Rudolf Steiner, Ouspensky och kanske främst Alice Bailey.

Sökande efter mening och ett andligt uppvaknande

1937-38 utkom en artikel om andlig utveckling och sjukdomar. Där diskuterar han alternativet att ”tillåta sig själv leva” genom att söka efter mening och ett andligt uppvaknande. Han beskriver de fällor och den förtvivlan som kan följa under resans lopp för den som söker i detta fält. Han beskriver den melankoli som kan förekomma, ”själens mörka natt”, men också potentialen och en vision av härlighet. Assagioli säger att det finns möjlighet för terapi under varje fas av denna process. Många människor som fastnat i grottekvarnen kommer inte att genomföra sin inre resa. Men en strävan efter mening i varje människa är grundläggande och den kan aktiveras – ofta genom smärta och förluster. Denna artikel blev senare kapitlet om ”Självförverkligande och psykologiska störningar” i hans bok ”Psychosynthesis”.

Förföljd av fascister

Vid denna tid hade fascismen Italien i sitt grepp. Assagiolis institut, som nu var känt under namnet Istituto di Psicosintesi, väckte misstänksamhet i den fascistiska italienska regeringen, vars fientlighet mot humanitära och internationella aktiviteter gjorde hans fortsatta arbete omöjligt. Han tvingades stänga institutet 1938. Detta var ungefär samtidigt som Freud tvingades lämna Wien och många psykoanalytiska organisationer slogs igen. Assagioli som också var av judisk härkomst tvingades vid olika tillfällen på flykt undan den repressiva regeringen. Han greps 1938 och dömdes till en månads fängelse p.g.a. sitt intresse för fredsfrågor och internationalism. I fängelset fick han en genomgripande andlig upplevelse. Han kände sig fri inombords trots att han var fången i fysisk bemärkelse. När tyskarna sedan kom till Italien förföljdes Assagioli. Han höll sig gömd med sin familj på landsbygden under mycket knappa omständigheter, praktiskt taget under bar himmel. Förföljelsen satte djupa spår. Sonen Ilario dog 1951 i sviterna av den ohälsa han ådrog sig under krigsårens flykt undan nazisterna.

Psykosyntesen sprids internationellt

När kriget så småningom tog slut kunde Assagioli återgå till sitt livsverk. Från 1946 blev psykosyntes mer internationell, både med tanke på konferenser och internationellt publicerade artiklar. I början av 1950-talet publicerade han arbeten i Italien, Frankrike och Amerika. 1958 bildades en stiftelse för psykosyntesforskning i Valmy, USA. Där tillhandahölls såväl utbildning som utgivning av psykosyntesmaterial ända fram till 1976. Istituto di Psicosintesi hade sitt säte i Florens med filialer i Rom och i Bologna. 1959 och 1960 hölls konferenser i Paris och London där Assagioli medverkade som talare.

1960 bildades ett grekiskt centrum för psykosyntes och material började publiceras i Grekland. Samma år ägde också den första internationella psykosyntesveckan rum i Schweiz, med representanter för nio nationer. 1961 deltog institutet i Florens aktivt i den femte världskongressen för psykoterapi i Wien. Assagioli utgav en artikel om psykosyntes och existentiella frågor och satt som ordförande under ett symposium om psykoanalys. Den andra internationella psykosyntesveckan hölls 1969 och den tredje ett år senare.

Psykosyntesen tycks ha varit mer klassiskt psykodynamisk vad gäller tekniker under 50- och 60-talen än vad den är nu. En mängd olika tekniker har emellertid utvecklats och väckt intresse hos även andra terapeuter under denna tid.

Assagioli var hela sitt liv medveten om att tillståndet i världen hänger ihop med tillståndet i individen. Han sökte hela tiden bygga broar däremellan. Arbetet med den enskilda individen har utvecklats mest, men en medvetenhet och ett engagemang för det större sammanhanget är ständigt närvarande. Detta gäller fortfarande som beskrivning av psykosyntes.

Humanistisk psykologi

Under sina vistelser i USA under 50- och 60-talen kom Assagioli i kontakt med den humanistiska rörelsen, som han starkt sympatiserade med. Han blev personligen bekant med och samarbetade med kända företrädare för den humanistiska psykologin som Erich Fromm, Carl Rogers och Abraham Maslow. Han eget arbete blev på alla sätt mer internationellt. I slutet av sitt liv tycks han ha fått uppleva en utdragen ”indiansommar” och fick ett mer positivt mottagande av sitt arbete än någonsin tidigare.

Som ett resultat av Assagiolis egna erfarenheter av att arbeta med barn, anordnades i mitten av 60-talet en internationell konferens på temat utbildning och unga människors problem, med fokus på begåvade barn. Vid samma tid startades också psykosyntescentra i England, Indien, Japan och Argentina. 1974 bildades det nuvarande Institute of Psychosynthesis i London och 1980 Psychosynthesis and Education Trust också i London. Under 60- och 70-talen växte institut upp på många platser över hela USA och grupper bildades i de flesta europeiska länder, flera i Holland. Det finns även grupper i Kanada och Mexiko.

Mot centralisering och kontroll

Assagioli var mot centralisering och kontroll och förespråkade en informell och personlig kontakt mellan de olika instituten. En kontakt i nätverksform snarare än i en formell hierarkisk. Psykosyntesen fortsätter att växa och utvecklas. Både teori och praktik är modifierade utifrån Assagiolis ursprungsform. 1980 ägde en internationell psykosynteskonferens rum i Italien, 1983 i Toronto, 1988 i Florens och 1991 i Davos.

Assagioli levde hela livet för sina idéer och utvecklade sitt tänkande ur det praktiska arbetet med klienter. Han skrev många artiklar men först mot slutet av sitt liv övertalades han att ge ut två böcker. Den första ”Psychosynthesis” utkom 1965 och den andra ”Act of Will” samma år som han dog, 1974. Han var i hela sitt liv i kontakt med en mängd företrädare för olika discipliner. Han var en lärd man och samlade på sig ett rikhaltigt bibliotek av de mest skiftande innehåll. Hans bibliotek är fortfarande öppet för allmänheten i huset i Florens. Mot slutet av sitt liv besöktes han av ett oräkneligt antal människor från en mångfald av nationaliteter. Han betraktades som en man med vishet och humor, som levde efter sin devis: ”skrattet och glädjen är hälsans första ögonblick” och han är beskriven med stor kärlek och respekt. Han fick under sin livstid uppleva och medverka i två ”revolutioner” – först psykoanalysens genombrott i början av seklet, och drygt ett halvt århundrade senare, den humanistiska psykologins födelse.

Artikeln skrevs 1994 av Ulla Plank för Syntesen, ett nyhetsbrev för Svenska Psykosyntes Institutet i Göteborg.

Källor

J Hardy: A Psychology with a Soul

Sv Dagbladet: Psykoterapimetoder

M Young Brown: Growing Whole

W Parfitt: The Elements of Psychosynthesis

Som beskrivs i artikeln ovan har det hållits ett antal konferenser kring psykosyntes, men det har inte funnits någon formell samarbetsorganisation förrän i november 1997. Då gick 14 psykosyntesinstitut samman och grundade ett europeiskt nätverk, European Federation for Psychosynthesis (EFP). Tio av instituten bildade dessutom inom EFP, European Federation for Psychosynthesis Psychotherapy (EFPP).

Psykosyntes är en erkänd psykoterapimetod inom European Association for Psychotherapy, EAP. Man har inom EAP definierat gemensamma krav för en europeisk legitimation för psykoterapeuter och EFPP har blivit ratifierad som en EWAO, European Wide Accrediting Organisation.

Stiftelsen PsykosyntesAkademin i Stockholm är en av grundarna av EFP och EFPP. Akademin är sedan länge medlem i EAP.