Andreas, som jobbar inom ett konstnärligt yrke, började gå hos en coach som kallade sig kreativitetscoach. Coachen började prata om närvaromuskler och hur man tränar dem med meditationer.

– Jag förstod inte alls vad meditation hade med kreativitet att göra. Nu ser jag det: ju närmare jag kommit mig själv, desto närmare har jag kommit min kreativitet.

Han började också fundera kring sin framtid. Livet som frilans inom reklambranschen gav mycket men det fanns ett skav. Vad ville han göra om fem och tio år? Parallellt hörde Andreas mer och mer om psykosyntes och tog beslutet att söka till Essentials.

Fascinationen för gruppen

Med ett yrke där större delen av tiden varit ensamarbete var det väldigt ovant för Andreas att befinna sig i ett sammanhang med många människor. Trots att han var så oinsatt kände han direkt hur starkt det var med en grupp.

– Jag har alltid haft en stark egen kompass som tagit mig framåt i livet, berättar Andreas. Vissa är vana vid grupp och kastar sig in. Jag blev mer förvånad, vad är det här för något?

Han beskriver hur han från början inte riktigt hittade sin plats. Han blev lite av en betraktare av sig själv, funderade kring om han var ytlig eller inte och tyckte att alla andra var så proffsiga i gruppen. Efter hand som tiden gick blev Andreas mer och mer en del av sammanhanget. Och ju mer han delade med sig, desto mer förstod han vad det betydde för honom.

– Ett mina barn hade det väldigt kämpigt under en tid. Jag läste en text någonstans som sa att fäder ofta tar ett steg bakåt när det blir psykisk ohälsa i familjen. Jag bestämde mig för att jag skulle stå kvar och gjorde det i många år. Så småningom vände det och mitt barn mådde bättre.

– Idag har vi en bra relation och mitt barn är så tacksamt över att jag stod still och kvar under den där tiden. Och jag är stolt över att jag fixade det.

“Det var gruppen och hur de var med mig när jag berättade som gjorde skillnad”

När Andreas valde att berätta sin historia för gruppen hände något.

– Jag delade om det som hänt. Berättade om oron som jag haft och som tärt något enormt på mig och jag hörde hur det började hulkas runtom i rummet, berättar Andreas. Det blev så starkt. Det var som att ett svintungt ok bara åkte av axlarna och det var så tydligt att det var gruppen och hur de var med mig när jag berättade som gjorde skillnad.

– Jag använde mig av gruppen alltmer, fortsätter Andreas. Förstod hur mkt min mormor hade betytt för mig. Jag skrev ett brev till henne och läste upp det på slutet av utbildningen. Det var en sådan release, det var så skönt att göra detta för gruppen.

Lägerelden enar oss och är vårt ursprung

När Andreas ska ge en bild av gruppens betydelse är det lägerelden han väljer, tycker att den är tydlig och lätt att förstå. Han ser att vi idag bor i egna små hyddor och sitter och tittar på våra telefoner och att det såklart inte blir så bra. Vid lägerelden delar vi men lyssnar också på andra, får igenkänning och speglingar.