Det var ett par terapitillfällen med en blivande psykosyntesterapeut som gick utbildningen vid the Trust i London som väckte ett starkt intresse hos Georgeta att utforska psykosyntesen. Hon hade gått i terapi tidigare men i mötet med psykosyntesen var det något som kändes annorlunda. Hon upplevde att samtalen inte bara handlade om att förstå det som var svårt, utan också om att upptäcka allt som ville växa. Det väckte en stark längtan att själv fördjupa sig i psykosyntesen.

– Jag fick veta att Psykosyntesakademin och kurser inom psykosyntes fanns i Sverige också och då var det inte svårt att ta beslutet att själv börja studera med målet att så småningom själv bli terapeut, berättar Georgeta.

En livslång resa

Det första steget när Georgeta hade hittat Psykosyntesakademin var veckokursen Essentials. Hon hade turen att få en återbudsplats på en kurs som startade kort därefter. Det var en upplevelse som berörde på djupet.

– Första dagen berättade jag att jag fyllde år. Då ställde sig gruppen upp och sjöng för mig. Jag blev helt tagen, berättar Georgeta. Under hela mitt liv hade jag intalat mig själv att jag klarade mig på egen hand, att jag inte behövde någon som såg mig. Men gruppen såg mig. Det kändes både överväldigande och farligt. Det var som om en dörr inom mig öppnades och jag förstod att jag behövde gå igenom den.

“Det var som om en dörr inom mig öppnades och jag förstod att jag var tvungen att gå in genom den” 

Inför den tvååriga utbildningen Inre Ledarskap trodde att hon skulle komma ut som en bättre version av sig själv. Nu, när åren på Inre Ledarskap är klara ser hon något annat. Resan har bara börjat.

– Livet vävs ihop med processer, svåra stunder, starka känslor och nya insikter. Och det är det som är så fint. Det här är det svåraste och det finaste jag någonsin har gjort.

Gruppen och sammanhanget är kärnan

Gruppen är en central del av Inre Ledarskap. Samtidigt som alla följer samma utbildning har varje deltagare sin egen process. Georgeta beskriver hur hon under större delen av sitt liv hade lärt sig att bära det svåra själv. Att visa sitt innersta för andra kändes otryggt och skamfyllt. Därför kom gruppen att bli en av de viktigaste delarna av hennes resa.

– Jag ser att min största process under de här åren har varit just gruppen, att bygga tillit till den och att låta de andra hålla mig, berättar Georgeta. Jag har lärt mig så mycket genom att vara sårbar. Varje gång jag vågade visa mer av mig själv blev det också lättare att ta emot det som gruppen ville ge mig.

“Varje gång jag vågade visa mer av mig själv blev det också lättare att ta emot det som gruppen ville ge mig” 

Det var inte en enskild händelse som fick det att vända utan något som skedde om och om igen. Georgeta minns särskilt en gång då det kom upp väldigt svåra saker under en övning på en kurshelg. Hon stannade kvar och pratade med läraren en stund efter kursdagens slut. På vägen hem när hon öppnade telefonen var den full av sms från de andra i gruppen som undrade hur hon mådde.

– Det blev ännu ett bevis på att jag inte behövde bära allt själv, konstaterar Georgeta. Jag kände igen känslan från Essentials. Då hade det känts överväldigande att bli sedd. Nu började jag långsamt kunna ta emot det. Det gav mig mod att dela sådant jag tidigare burit ensam och haft svårt att både se och sätta ord på.

– Det finns så mkt kraft i en grupp, fortsätter Georgeta. Att bevittna andra och att se sig själv i andra. Vi är så olika men ändå är vi så lika. Vi har samma grundläggande behov: Att bli sedda, att få höra till och att få vara oss själva. Det är i mötet med andra som vi upptäcker mer av vilka vi är. Jag tror att vi behöver bli ändrade av varandra – inte genom att någon försöker förändra oss, utan genom att bli sedda, speglade och mötta.

Georgeta tror att många funderar över vilken roll gruppen har i utbildningen och om det finns en förväntan att prestera eller dela med sig på ett visst sätt.

– Så upplevde jag det inte. Gruppen finns där som ett rum där du, i din egen takt, kan utforska dig själv. Ingen kan göra processen åt dig, men gruppen kan skapa en trygg plats där den får ta form. Det ger också väldigt mycket att lyssna på andra. Ibland kan någon sätta ord på något som jag själv har känt, men inte kunnat uttrycka. Då blir deras berättelse också en del av min egen process. Genom att lyssna på andra får jag syn på mig själv.

“Genom att lyssna på andra får jag syn på mig själv” 

Längtan att upptäcka sig själv

Georgeta önskar att utbildningar som Inre Ledarskap var tillgängliga för fler, kanske redan i skolan eller på universitetet. Samtidigt tror hon inte att den passar alla vid varje tidpunkt i livet. För att få ut det mesta av utbildningen behöver det finnas en längtan efter att upptäcka sig själv, en vilja att undersöka sitt eget liv och en nyfikenhet att stanna upp. Den nyfikenheten börjar ibland med en liten fråga.

– Jag skulle säga att om det finns ens en liten viskning inom dig som undrar: Ska jag eller ska jag inte? Då är det nog värt att lyssna på den, avslutar Georgeta.

Georgetas sammanfattning av vad Inre Ledarskap gett henne

Mod. Att se mönster, att krossa illusioner

Ansvar. För att undersöka det som ligger under all vrede och andra första impulsbeteenden

Medvetandegöra. Kring allt som är jag som människa. Inlärda beteenden, överlevnadsstrategier och mönster och hur jag använder dem i min vardag.

Frihet. Att vara mer i kontakt med mina behov och det som känns sant