Psykosyntesen växte fram ur en enda läkares och psykiatrikers önskan att inte bara arbeta med det sjuka hos de patienter han mötte utan se människan som en helhet av kropp, känslor, sinnen, tankar, själ och ande. Psykosyntesen brukar därför beskrivas som en holistisk och integrerande psykologi och benämnas ”en psykologi med själ” eller en transpersonell psykologi.
Roberto Assagioli var den läkaren och psykiatrikern och han föddes 1888 i Venedig i Italien. Han var tidigt en intellektuell sökare, lärde sig flera språk, hade en klassisk utbildning, studerade österländsk filosofi och religion, liksom västerländsk. Han var ung när han blev färdig läkare och psykiatriker och hans doktorsavhandling vid drygt 20 års ålder innehöll en kritisk studie av den psykoanalytiska teorin, som han ansåg hade en ensidigt patologisk inriktning.
Assagioli ville utgå från det friska i människan. Han ville skapa en psykologi som gav uttryck åt det sant mänskliga – impulser, drifter, kärlek, vilja, skönhet, kreativitet, glädje, visdom, andlighet, där till synes motstridiga polariteter av människans inre önskningar och drivkrafter kunde sammanfogas till en ny och sublim syntes.
Han var samtidigt också mycket pragmatisk och jordnära och ville att psykologin skulle vara praktisk och konkretiserande, vilket han ansåg skulle hjälpa en människa att leva fullt och rikt. Psykosyntesen som ett förhållningssätt i livet var målsättningen.
”Att leva så gott man kan och se på sig själv med ett leende” var målet.
Det berättas att Freud kontaktade Assagioli för att be honom medverka till att introducera psykoanalysen i italienska medicinska sammanhang. Assagioli lär ha svarat.
”Min bäste dr Freud, det ska jag göra med förtjusning. Ni måste emellertid veta att jag måste göra några smärre justeringar i era teorier, om jag skall kunna lära ut dem. Ni säger att människan är som ett hus med en källare och ett våningsplan. I mitt teoretiska hus finns det inte bara en källare och ett våningsplan. Det finns också en mellanvåning, en övervåning, ett soltak och en hiss.”
Han doktorerade som 24-åring och 1926 startade han sitt första psykosyntesinstitut i Rom. Redan 1927 publicerade institutet en bok på engelska som hette ”A New Method of treatment – Psychosynthesis”. Den vände sig särskilt ”till dem som lider i kropp eller själ”.
Mottot för psykosyntes vid den här tiden var ”Känn dig själv – Äg dig själv – Omvandla dig själv”.
Han presenterade vid den tiden sitt numera välbekanta ”äggdiagram” av det mänskliga psyket. I sitt diagram visar han på sambandet mellan det omedvetna och förverkligandet av ett Själv, ett fortsatt dominerande tema i psykosyntes. Han erbjuder psykosyntes som en väg för människor som vill leva sitt liv i både frihet och med kontroll och som vägrar att passivt underordna sig de psykologiska krafternas spel inombords. Han utvidgar sitt intresse och engagemang från individen till samhället med betoning på syntes mer än analys – från uppdelandet i mindre enheter till sammanfogande till en större helhet.
1937 utkom en artikel om sjukdomar och andlig utveckling där han diskuterade alternativet att ”tillåta sig själv leva” genom att söka efter mening och ett andligt uppvaknande. Han menade att en strävan efter mening i varje människa är grundläggande. Efter andra världskriget kunde Assagioli återgå till sitt livsverk. Från 1946 blev psykosyntes mer internationell, både med tanke på konferenser och internationellt publicerade artiklar. I början av 1950-talet publicerade han arbeten i Italien, Frankrike och Amerika. 1961 deltog institutet i Florens aktivt i den femte världskongressen för psykoterapi i Wien. Assagioli utgav artiklar om psykosyntes och existentiella frågor och satt som ordförande under ett symposium om psykoanalys. Den andra internationella psykosyntesveckan hölls 1969 och den tredje ett år senare.
Psykosyntesen tycks ha varit mer klassiskt psykodynamisk vad gäller tekniker under 50- och 60-talen än vad den är nu. En mängd olika tekniker har emellertid utvecklats och väckt intresse hos även andra terapeuter under denna tid.
Assagioli var hela sitt liv medveten om att tillståndet i världen hänger ihop med tillståndet i individen. Han sökte hela tiden bygga broar däremellan.
Arbetet med den enskilda individen har utvecklats mest, men en medvetenhet och ett engagemang för det större sammanhanget är ständigt närvarande. Detta gäller fortfarande som beskrivning av psykosyntes.
Under sina vistelser i USA under 50- och 60-talen kom Assagioli i kontakt med den humanistiska rörelsen, som han starkt sympatiserade med. Han blev personligen bekant med och samarbetade med kända företrädare för den humanistiska psykologin som Erich Fromm, Carl Rogers och Abraham Maslow.
Under 60-talet startades också psykosyntescentra i England, Indien, Japan och Argentina. 1974 bildades det nuvarande Institute of Psychosynthesis i London och 1980 Psychosynthesis and Education Trust också i London. Under 60- och 70-talen växte institut upp på många platser över hela USA och grupper bildades i de flesta europeiska länder, flera i Holland. Det finns även grupper i Kanada och Mexiko. I Stockholm bildades det första utbildningsinstitutet för psykosyntes i Sverige år 1989. Det var Stiftelsen PsykosyntesAkademin som alltså firar 30-års jubileum år 2019.
Assagioli var mot centralisering och kontroll och förespråkade en informell och personlig kontakt mellan de olika instituten. En kontakt i nätverksform snarare än i en formell hierarkisk. På så vis fortsätter psykosyntesen att växa och utvecklas. Både teori och praktik är modifierade av olika företrädare utifrån Assagiolis ursprungsform.
Assagioli levde hela livet för sina idéer och utvecklade sitt tänkande ur det praktiska arbetet med klienter. Han skrev många artiklar men först mot slutet av sitt liv övertalades han att ge ut två böcker.
Den första ”Psychosynthesis” utkom 1965 och den andra ”Act of Will” samma år som han dog, 1974. Det finns också utgivet några samlingar av hans föreläsningar och artiklar, bland annat ”Psychosynthesis, A Collection of Basic Writings”, ”Transpersonal Development; The Dimension Beyond Psychosynthesis” och ”Freedom in Jail”.
Han var under hela sitt liv i kontakt med en mängd företrädare för olika discipliner. Han var en lärd man och samlade på sig ett rikhaltigt bibliotek av de mest skiftande innehåll. Hans bibliotek är fortfarande öppet för allmänheten i huset i Florens. Mot slutet av sitt liv besöktes han av ett oräkneligt antal människor från en mångfald av nationaliteter.
Han betraktades som en man med vishet och humor, som levde efter sin devis: ”skrattet och glädjen är hälsans första ögonblick” och han är beskriven med stor kärlek och respekt. Han fick under sin livstid uppleva och medverka i två ”revolutioner” – först psykoanalysens genombrott i början av seklet, och drygt ett halvt århundrade senare, den humanistiska psykologins födelse.
Psykosyntes är förstås ett ord vi använder ofta på PsykosyntesAkademin. Det lär finnas lika många tolkningar av vad psykosyntes är för människan, som det finns människor som studerar läran om psykosyntes.
Jag citerar från svenskt psykologilexikon:
”Psykosyntes är integration och samordning av olika krafter och reaktionsmönster i personligheten, medvetna och omedvetna, kvinnligt och manligt, tänkande och intuition och andra motsatspar samt i transpersonell kontakt mellan individer och den högre enhet som de uppgår i eller har möjlighet att få kontakt med.
Psykosyntes som begrepp och fenomen spelar stor roll i den varianten av psykodynamisk psykologi som går tillbaka på protesterna mot Sigmund Freuds (1856-1939) psykoanalys, särskilt de som kom från den schweiziske psykiatern Carl Gustav Jung (1875-1961), den svenske psykiatern Poul Bjerre (1876-1964) och den italienske psykiatern Roberto Assagioli (1888-1974).
Roberto Assagioli knöt an till existentialistisk psykoterapi genom att se sambandet mellan psykosyntes och förmåga att ta ansvar för sitt liv och sin situation.
Liksom i den tyska romantiska filosofin i början av 1800-talet och i österländsk filosofi finns hos Assagioli en övertygelse om att vi genom reflektion kan nå fram till det sanna Självet som är identiskt med det som den holländske 1600-talsfilosofen Baruch Spinoza kallade Gud (tillvaron som sådan) och den tyske 1700-talsfilosofen Immanuel Kant kallade tinget i sig (det för oss obegripliga) och där finna de evigt giltiga rättesnörena för en etik. På det sättet förverkligar vi det som vi har gemensamt med tillvaron som helhet, en central tanke i transpersonell psykologi. Denna förening med det existerande som sådant är målet för det som Assagioli kallar psykosyntes.
Självförverkligandet sker enligt Assagioli i ökande insikt (det engelska ordet realize i betydelsen inse, förstå) om att man som individ har del i ett högre Själv (med stort S), en insikt som är mer av upplevelse på ett intuitivt plan än en rationellt och empiriskt grundad uppfattning. Den leder till ett förverkligande av det transpersonella Självets natur i vårt dagliga liv och i vår egen person i alla dess aspekter, medvetna och icke-medvetna. Det gör att self-awareness, självförståelse, klarhet om den egna personen, är ett viktigt mål i denna typ av filosofi och psykologi.”
Centralt inom arbetet med personlig psykosyntes är identifieringen av polariteter, samt arbetet att uppnå en syntes mellan till synes motsatta sidor. Det kan vara fysiska polariteter som manligt/kvinnligt, Yin/yang, emotionella polariteter som att känna både kärlek och hat, smärta och längtan, säkerhet och rädsla eller det kan vara mentala polariteter som finns mellan det logiska, systematiska tänkandet och det kreativa, intuitiva tänkandet.
Alla polariteter påverkar varandra och på så vis kan dilemman uppstå inom oss. ”Kan jag vara både-och eller måste jag vara antingen-eller.” Att arbeta med dessa polariteter och dilemman är centralt inom psykosyntesen och det finns olika metoder och tekniker för detta arbete, bland annat genom delpersonligheter och idealmodellen. Att upptäcka och identifiera att dragkampen pågår är första steget till att kunna transformera det som verkar vara konkurrerande sidor i känslo- och tankemodeller till en syntes. Med ökad medvetenhet följer ökad förmåga att göra medvetna val i livet.
Att arbeta med detta under utbildningen är att fördjupa förståelsen och kunskapen om sig själv och vem man vill vara. Med ökad självkännedom, kan man äga sina beslut och då är en transformation av personligheten och livet möjlig.
Ann Marie Lamb
Diplomerad Psykosyntesterapeut PSA®
Rektor och verksamhetsledare vid Stiftelsen PsykosyntesAkademin
