Det är mänskligt att brottas med tankar och känslor som handlar om skuld. Men skuld kommer i olika varianter, med olika orsaker. Det finns skuld som kan beskrivas som neurotisk, det vill säga skuld som kommer från föreställningar pådyvlade av andra, kanske från tidig ålder, och inte från en autentisk källa inom det egna jaget. Neurotisk skuld innebär att vi känner oss dåliga, att vi har misslyckats eller gjort något vi inte borde, för att ”man” gör inte så. Kanske har vi pratat för mycket, eller för lite, gjort för mycket, eller inget alls, känt för mycket eller för lite – oavsett så vet vi att vi gjort fel.
Eftersom källan till neurotisk skuld är andras uppfattningar om hur vi borde vara, ofta från tidig ålder, så är den inte förankrad i våra egna övertygelser och värderingar. Den är därför på sätt och vis ”falsk”, men kan kännas väldigt verklig (eftersom vi kan känna stark ångest). Men det finns också verklig skuld, sådan skuld som vi behöver bära och bearbeta, som kommer från vårt eget samvete och har sina rötter i myllan av vårt eget agerande.
En form av verklig skuld är den existentiella skulden. Den kan beskrivas som smärtan som följer av insikten av att du inte har levt sant mot din potential. Om den existentiella skulden skriver Irvin Yalom: ”… man är skyldig inte bara genom överträdelser mot en annan människa eller mot någon moralisk eller social norm, utan man kan också göra sig skyldig till en överträdelse mot sig själv.”1 Den smärta som följer av sådana överträdelser kommer också till uttryck som ångest.
Ångest är då en signal från en djupare del av dig själv (från Självet skulle psykosyntesen hävda) som är viktig att förstå. Att enbart döva en sådan ångest (som mer än en temporär lösning) skulle vara som att kapa sladden till varningslampan på instrumentpanelen i bilen. Det lyser inte längre, vilket kan vara skönt, men samtidigt så ignorerar vi en viktig signal om att något är fel, något som behöver åtgärdas innan vi kör vidare. Vi behöver stanna upp, titta under huven och förstå vad som gått snett.
Att förstå existentiell skuld handlar inte om att fastna i att ångra de felsteg vi gjort eller de steg vi försummat att ta, utan att ha kraft nog att vara ärliga med oss själva och möta det ansvar vi har för hur vi levt vårt liv. Yalom skriver att den avgörande frågan han ställer till sina klienter är: ”Vad kan du göra i ditt liv nu så att du om ett eller fem år inte ska se tillbaka med samma bestörtning över nya saker du kommit att ångra?”2
Frågan är viktig att ställa, men Yalom skriver inte så mycket om hur vi ska göra våra prioriteringar gällande tid och energi. Vad är det vi ska lyssna till för att göra våra val? Hur ska vi resonera kring olika prioriteringar? Vad är grunden för de val jag gör?
Psykosyntesen erbjuder ett sätt att förstå denna uppgift som att lyssna till Självet. Att frigöra och förstå Självets energier kan innebära en avgörande förändring för hur vi lever våra liv. Det finns naturligtvis inga garantier för att leva fri från existentiell skuld, vi är alla ofullkomliga och kommer göra misstag, men det går att leva mer sant mot oss själva, vår känsla av syfte och meningsfullhet. Och när vi går vilse så finns möjligheten att orientera oss tillbaka mot mening. Det är en av psykosyntesens hoppfulla teser om det mänskliga livet; vi är inte ensamma i en meningslös värld. Vi är inte utan förmåga att styra våra liv mot det som har verkligt värde. Vi har inom oss en form av kompass som kan peka våra liv mot djup, mening och värde.
Utan en sådan inre kompass så blir det svårt att skilja mellan neurotisk och existentiell skuld. Båda formerna av skuld kan komma till uttryck som ångest. I det ena fallet en ångest vi behöver lära oss ignorera, och påminna oss om att vi duger som vi är. I det andra fallet en ångest vi behöver lära oss lyssna till, och påminna oss om att vi behöver göra viktiga förändringar eftersom vi förlorat vår livsriktning. Den ena skulden för dig närmre det som inom psykosyntesen kallas överlevnadspersonlighet (ett falskt själv), och den andra skulden för dig närmre din autentiska personlighet.
Om du är nyfiken på hur psykosyntesen kan vara till hjälp med existentiella frågor, eller vill komma i kontakt med en psykosyntesterapeut, tveka inte att höra av dig till oss.
1. Yalom, Existential Psychotherapy, s. 277, egen översättning.
2. Yalom, Staring at the Sun, s. 101, egen översättning.
