Galit Atlas och Lewis Aron, två namnkunniga relationella psykoterapeuter, förordar i deras bok ”Dramativ dialogue – contemporary clinical practice”1 återinförandet av begreppet ”själ” i terapin. De menar att terapin behöver ett språk som kan beskriva förundran, kreativitet, transformation, mänsklig närvaro, utan att reducera dessa fenomen till enbart teknik eller teori. ”Själen” är avgörande för en terapi som siktar mot mer än enbart symtomreduktion och som önskar främja mänsklig utveckling och växande, eftersom ”själen” är det ord som bäst fångar den helhet som annars riskerar att gå förlorad.
Själlöshet och själens läkande
Och Roy Barsness, ett annat ledande namn inom relationell psykoterapi, har grundat ”Contemporary Psychodynamic Institute” vilka på sin hemsida skriver:
”Contemporary Psychodynamic Institute bildades som en ideell organisation för att möta en gemensam upplevelse av hemlöshet – en global erfarenhet av själlöshet. Vårt djupaste syfte finns i ordet psykoterapis ursprungliga innebörd – själens läkande.”2
Att möta en upplevelse av ”själlöshet” och bidra till ”själens läkande” är ett språkbruk som går helt i linje med psykosyntesens ambitioner. Det handlar inte om ett införande av religionen i terapi, utan snarare om att bevara det djup som riskerar att gå förlorat i ett teknifierat, rationaliserat och alltför vetenskapligt språkbruk. Terapi är både konst och vetenskap och behöver därför också ett språk som kan spegla både existens och evidens.
Terapi är både konst och vetenskap och behöver därför också ett språk som kan spegla både existens och evidens.
Något som inte låter sig reduceras
”Jag la min själ i det här projektet” eller ”Det kändes som att jag förrådde min själ” eller ”Jag har förlorat kontakten med själen!” är inte ett udda eller obegripligt språkbruk i terapi. Vi förstår att det som åsyftas är en djup känsla av kontakt, helhet, mening och riktning som inte enkelt fångas av andra begrepp. Detta något som åsyftas, vilket inte låter sig reduceras till enkla definitioner eller fångas på en hjärnavbildningskamera, kan med fördel kallas för ”själen”. Och om några av de spontana associationerna kring begreppet ”själ” går till det öppna snarare än det slutna, det djupa snarare än det ytliga, det som kan växa och snarare än det statiska, det som ger mening snarare än det meningslösa, det möjliga snarare än det säkra, det intuitiva snarare än det rationella så pekar de sannolikt i rätt riktning.
Ett ständigt pågående projekt
Själen är med andra ord ett viktigt begrepp för både psykologin och terapin. Psykosyntesen tar aktivt ställning för att integrera områden som andlighet och själfullhet i psykologi och terapi. Det är ett ständigt pågående projekt som kräver att vi kontinuerligt prövar och omprövar språk och tillämpning i praktik. Ett arbete som sker i gemenskap med andra likasinnade och även i dialog med de som tycker annorlunda.
Vilka är dina tankar om själen som begrepp?
Philip Bäckmo
Dipl Psykosyntesterapeut
Rektor PsykosyntesAkademin
Om du vill veta mer om psykosyntes, tveka inte att höra av dig till någon av oss på PsykosyntesAkademin, eller läs på vår hemsida: www.psykosyntesakademin.se. Du kan också läsa mer om vår terapeututbildning.
1. Atlas, G. & Aron, L. (2018). Dramatic dialogue – contemporary clinical practice. Routledge
2. https://www.psychodynamicinstitute.com/ (egen översättning och min kursivering)
