Fyra steg på din resa – om meningsfull personlig utveckling

Psykosyntes kan beskrivas som en pragmatisk psykologi, i betydelsen att den har en ambition att vara till praktisk nytta i vardagen. Alla dess abstrakta teorier och idéer, kartor och beskrivningar syftar till att vara konkret användbara. De är tänkta att hjälpa oss förstå vårt inre och att fungera som en verktygslåda för livet. En sådan användbar teori är beskrivningen av psykosyntesens fyra steg, som fungerar som en övergripande beskrivning av riktningen för meningsfull personlig utveckling.

Även om modellen beskriver fyra separata steg så sker de ofta parallellt och ibland i upprepade sekvenser.

Steg 1

Självkännedom

Det första steget, enligt denna teori, handlar om att lära känna din egen personlighets beståndsdelar: dina tanke- och känslomönster, dina styrkor, svagheter, din självbild och självkänsla, din vilja, personliga historia, omedvetna dynamik, dina drömmar, drifter och begär. Utan grundläggande självkännedom riskerar du att göra sämre val, du riskerar dessutom att upprepa samma misstag om och om igen, eftersom du inte ser vad som utgör orsaken till dem. Självkännedom, i betydelsen att förstå vårt inre liv, är starten på all verklig personlig utveckling, enligt psykosyntesen.

Att känna sig själv är dock inte en enkel uppgift. Det första som sker, skriver Assagioli, när vi börjar blicka inåt är att vi ser en svår, komplex och i vissa avseenden kaotisk värld, med många motstridiga impulser.¹ Det kan vara en både störande och skrämmande upplevelse, vilket kan leda till att vi undviker att blicka inåt och istället riktar vår uppmärksamhet och energi mot det yttre livet. Psykofobi, eller själsskräck, kallar psykoanalytikern Christopher Bollas det som riskerar att uppstå till följd av insikt i det mänskliga psykets dynamik.²

Vi behöver alltså vara beredda på att möta sidor av oss själva som inte är så lätta att se. Aspekter av det psykologiska livet som vi inte vill kännas vid och därför föregår i det fördolda. Det står i kontrast till föreställningar om att det inre livet är utan konflikter eller mörka sidor, och psykosyntesen är tydlig med att personlig utveckling därför kräver djärvhet och beslutsamhet för att inledas. Och psykosyntesen betonar, i likhet med psykoanalysen, att en strävan efter att leva ”sant”, i betydelsen att vara ärlig med sig själv, är meningsfullt, även om det ibland innebär svårigheter och ökad smärta. När vi är ärliga med oss själva så upptäcker vi sådant vi är men önskar att vi inte vore, saker vi har men önskar att vi inte hade. Men att leva sant mot oss själva innebär inte bara att möta inre kaos och motstridiga impulser som drar åt olika håll, utan det finns fler sidor av det inre livet.

På samma sätt som vi kan vara blinda inför vår personlighets mörkare sidor så kan vi vara oförmögna att se de ljusare aspekterna likaså. Dolda gåvor i form av outvecklade styrkor, potential och kreativa resurser som inte tagits anspråk kan leva i vårt inre. Och utan verklig självkännedom riskerar vi att förlora kontakt med våra positiva kvaliteter, och det blir därför, utan självkännedom, omöjligt att förverkliga de unika kvaliteter och styrkor som ryms inom oss. Så psykosyntesens första steg skiljer sig här från till exempel psykoanalysen, genom att betona vikten av att lära känna även det högre liksom det lägre, och att beskriva hur vi kan utveckla försvar likaväl mot det ljusa som det mörka.

Steg 2

Kontroll

Det andra steget handlar om att upptäcka möjligheten till kontroll över delar av vårt inre liv. Men för somliga har kontroll en negativ klang, nära kopplat till idéer om en förtryckande eller tyrannisk aspekt av vårt eget inre. Men faktum är att de som upplever en stark ”inre kritiker”, eller ett strängt överjag som Freud skulle säga, har för lite kontroll och inte för mycket. Vi har i vårt inre många potentiella krafter som riskerar ta över om ingen annan del kan ta kontroll. Utan kontroll blir den inre kritikern till chefen i det inre, till den som får sista ordet och som bestämmer och utvärderar vad som gäller. Utan kontroll riskerar också vårt liv att domineras av våra rädslor, eller av ilska och aggression som får löpa fritt, eller impulser och drifter som leder till överdrifter och obalanser av olika slag. Kontroll innebär dock inte möjlighet till perfektion, det ligger bortom det mänskliga, men det innebär möjligheten till konstruktiv utveckling och att de sämsta sidorna hos oss inte behöver dominera vårt inre eller yttre liv.

Möjligheten till kontroll är alltså en hoppfull insikt, som ger möjligheter till verklig inre frihet. Men vilken del av oss ska vara den som tar kontroll? En förutsättning för en rimlig grad av kontroll är att det finns en central, samordnande funktion i psyket, som vi kan upptäcka. I psykosyntesen beskrivs detta som upptäckten av jaget, eller det inre centrum av medvetenhet och vilja som kan fungera som en stabil och pålitlig källa till både överblick och reglering av tankar, känslor, impulser, drifter och begär. Psykosyntesens principer har i detta avseende stora likheter med mindfulness, meditation och olika kontemplativa praktiker, som i psykologisk forskning visat sig vara betydelsefulla metoder för ökat välmående. Genom att träna oss i medvetenhet så kan vi stärka vår förmåga till inre överblick och kontroll. Det kaoset vi möter i det första steget när vi först blickar inåt kan här börja övergå i en mer harmonisk dynamik, i en mer integrerad och välfungerande personlighet, genom användandet av ökad medvetenhet och vilja i en syntes av tidigare motpoler. Vi får ökad tillgång till även våra styrkor, gåvor och potential. Aspekter som tidigare varit mer dolda och latenta i vårt inre får nu ökad livskraft och synlighet. Naturligtvis är det inget som sker snabbt eller utan ansträngning. Psykosyntes innebär en rigorös praktik av inre utforskande som inte kan jäktas, men som innebär stora fördelar för den som väljer att genomgå den.

Steg 3

Transcendens

Det tredje steget handlar om kontakt med en djupare dimension av vårt eget varande, kallat Självet inom psykosyntesen. Efter att du uppnått självkännedom, och börjat lära känna dina styrkor och personliga vilja, samt nått en tillfredsställande grad av kontroll över din personlighet, så skiftar fokus. Istället för frågor som ”vem är jag”, eller ”hur har jag kommit att bli den jag är?” så ligger fokus på frågor av karaktären ”Vad är värt att vilja?”, eller ”vilken sorts liv och vilka värden är värda att eftersträva?”, eller ”vilken sorts liv vill leva genom mig?” Frågor som handlar om vad som är av bestående värde och vad som kan anses som heligt. Det handlar om att gå bortom det enbart personliga och relatera till och ingå i en dialog med en djupare dimension av livet som lätt riskerar att glömmas bort, eller inte ens uppfattas, i ett hektiskt liv – men som vi känner intuitivt är alldeles nödvändigt för att leva väl.

För många kan det här steget handla om att nå en ökad upplevelse av mening och syfte, men också en process med plötsliga insikter som vänder på tidigare perspektiv och skapar nya prioriteringar. En process som kan skaka om och medföra förändringar i vad vi betraktar som viktigt. Detta steg innebär upplevelser av transcendens, av att nå bortom det personliga, till det transpersonella. En process som gradvis fördjupas och stärks, i psykosyntesen uttryckt som en jag-Själv relation. Vi utvecklar en allt djupare relation till det heliga (såsom vi uppfattar det), det meningsfulla och det transcendenta. Även viljan kan upplevas ha en transpersonell dimension och för somliga är en djupare kallelse, eller livsriktning, en följd av denna upptäckt.

Steg 4

Integration

Det fjärde steget handlar om att omsätta känsla av kallelse och transcendens i praktiken. Assagioli beskrev det som att leva i kontakt med och i respons till Självet, det vill säga att leva i fortlöpande förbindelse med vår innersta essens, vår känsla av mening och syfte i livet, och ofta även en upplevd transcendens i form av att vara en del av en större, meningsfull livsväv. Det låter kanske märkvärdigt, men för många innebär det att vardagen fortsätter som vanligt, med arbete, med att ta hand om familj och relationer, och med att ägna sig åt sådant man tycker om.

Det kan låta som att vi slutar där vi börjar, i en vanlig vardag, och på sätt och vis är det så, samtidigt är skillnaden betydande.

Oxvaktarbilderna: att återvända till marknaden

I den zenbuddhistiska traditionen används tio bilder för att beskriva stegen på vägen. De kallas oxvaktarbilderna och ger en sekventiell och symbolisk beskrivning av en progressiv utveckling. Det ligger utanför denna texts syfte att beskriva dem alla (även om det är en värdefull uppgift) utan här är den mest intressanta den sista bilden, som symboliserar den inre vägens slutdestination. Bilden kallas ”att återvända till marknaden med hjälpande händer”. En tillbakadragen och kontemplativ tillvaro är, i likhet med psykosyntesens fyra steg, inte slutsteget i dessa bilder, utan det är att återvända till livet, till stöket, till relationer och allt det mänskliga som hör till, men från en ny plats, med ambitionen att vara till hjälp för fler än sig själv.

Ett helt liv

Självkännedom, kontroll, transcendens och integration – fyra steg som går snabbt att skriva, men som tar ett helt liv att bemästra. Fyra steg som vi aldrig blir helt färdiga med, men som ger en indikation om vilken uppgift som är vår. Det räcker inte med självkännedom, utan vi behöver sträcka oss bortom det personliga självet för att leva verkligt meningsfullt. Men det räcker inte med att uppleva denna självtranscendens, utan vi behöver integrera den i våra liv och låta den genomsyra våra val och prioriteringar.

En pågående process, med tydlig riktning. En beskrivning av verkligt meningsfull personlig utveckling.

---

1. Assagioli, Creating harmony in life, s. 9

2. Bollas, Meaning and Melancholia

Philip Bäckmo
Dipl psykosyntesterapeut
Rektor PsykosyntesAkademin