Att resa utan att förändras
är att vara en nomad.Att förändras utan att resa
är att vara en kameleont.Att resa och att transformeras
av resan
är att vara en pilgrim.– Mark Nepo, The Book of Awakening
I Psykosyntesakademins pedagogiska ramverk skriver vi om transformativt lärande. Det är ett sätt att uttrycka vår ambition att erbjuda mer än ”bara” kunskap. Kunskap är både viktigt och har kraft att förändra en person, men vi vill skapa förutsättningar för varje elev att också få uppleva en personlig resa.
PsykosyntesAkademins utbildningar har på sätt och vis dubbla syften. Vi erbjuder föreläsningar, läsanvisningar och examinationer. Det kräver både skickliga föreläsare som förstår och brinner för sitt ämne, och elever villiga att ta till sig kunskap och studera innehållet på djupet. Men PsykosyntesAkademin vill också erbjuda något som i många avseenden är viktigare än traditionell bokkunskap. Vi vill även utveckla personen som ska tillgodogöra sig kunskapen.
Berikad kunskap
Paul McLaughlin och Mark McMinn, båda psykologer och forskare, skriver att vi bokstavligen är översköljda av information i vårt samhälle. Vi har tillgång till mer data och information än någon generation före oss i mänsklighetens historia. En del av den här informationen kan vi omvandla till kunskap, men för att kunna göra anspråk på att kunna använda denna kunskap klokt, omdömesgillt och kanske till och med vist, så krävs ”berikad kunskap”1, enligt McLaughlin och McMinn.
Berikad kunskap innebär att söka breda perspektiv och skärskåda sina värderingar och grundantaganden. Det innebär att integrera dessa perspektiv i ett större sammanhang och vara ödmjuk inför allt det vi inte vet, att vi kan ha fel och att saker förändras. Slutligen, och kanske mest centralt, så kräver berikad kunskap djup självkännedom. Kunskap utan självkännedom kan, enligt McLaughlin och McMinn, inte användas med klokskap eller visdom, och riskerar i värsta fall att bli destruktiv.
Teknik och inre kraft
I Roberto Assagiolis bok Om viljan, som publicerades för mer än femtio år sedan, skriver han att samhällets tekniska utveckling har accelererat så att det kan föra oss till botten av havet och upp till månen och tillbaka. Mängden information tillgänglig för oss är nästintill oändlig, både konstruktiv och skadlig sådan. Att stärka människans inre är därför nödvändigt för att främja en konstruktiv samhällsutveckling, annars riskerar vi att omdömeslöst använda den tekniska potential vi har till destruktiva ändamål. Alternativet är, enligt Assagioli, att försöka förenkla det yttre livet, till ett samhälle med lägre teknisk kraft och förmåga. ”Men”, skriver han, ”även om omständigheterna medgav en mycket långtgående förenkling och denna faktiskt genomfördes, skulle problemet bara vara delvis löst. Den moderna människan skulle förvisso inte kunna – och har heller ingen anledning att – avsäga sig den dominerande ställning, och det därmed följande ansvar, som hon har fått på denna planet.”
Assagioli förespråkar inte en radikal förenkling av vår tekniska utveckling, utan skriver att:
”Det onda ligger inte i de teknologiska krafterna i sig, utan i hur människan använder dem och i att hon har tillåtit dem att överväldiga och förslava henne. Att stå emot de rådande negativa tendenserna i det moderna livet kräver stor beslutsamhet, fasthet och uthållighet, liksom klarsynthet och visdom. Men det är just dessa inre egenskaper och krafter som den moderna människan i hög grad saknar. Därmed leds vi till nödvändigheten att ta till den andra metoden.”2
Mer relevant än någonsin
Sällan har väl dessa ord varit så relevanta som nu. Att det onda inte ligger i de teknologiska krafterna i sig, utan i hur vi använder dem, och att den moderna teknologin har kraft att antingen befria eller förslava oss, tycks nästan vara profetiskt skrivet (Assagioli skrev detta i tidigt 70-tal). Vi står idag inför flera svåra utmaningar, och kraven på vår inre förmåga att hantera en alltmer kraftfull teknologi tycks ständigt öka.
Assagiolis slutsats är därför att vi är tvingade att stärka vårt inre. Och kunskap räcker inte.
Vi behöver djup självkännedom och ”berikad kunskap”. Ingen utbildning kan garantera personligt växande eller visdom, men en sak är klar: det behövs människor som försöker. En sådan ambition att kombinera kunskap med djup självkännedom finns på PsykosyntesAkademin. Vi tror på betydelsen av det mänskliga mötet, att inre processer kräver tid, att djup, insikt och relation kräver att vi både stöttar och utmanar varandra. Och inte minst att det transpersonella är en central aspekt av mänsklig och samhällelig utveckling.
En hjärtats pilgrimsfärd
Vi vill vara en plats där varje elev får uppleva en möjlighet till att göra en ”hjärtats pilgrimsfärd”, som Mark Nepo skriver i dikten ovan. Att eleverna på Psykosyntesakademin får möjlighet att göra en resa och samtidigt transformeras av den. På det sättet möjliggör vi för individen att vara en konstruktiv kraft för fler än sig själv. För en del elever handlar det om att utbilda sig till psykosyntesterapeut, men för andra så handlar det om att integrera det de lärt sig i sina liv och yrkesroller på olika sätt. Oavsett så bidrar våra elever till att främja självkännedom och visdom på olika sätt.
Vill du läsa mer om psykosyntes så kika gärna på vår sida.
Och här kan du läsa mer om hur vi arbetar med en pedagogik som ska bidra till personligt växande.
1. McLaughlin, P. & McMinn, M. (2022), A Time for Wisdom – Knowledge, detachment, tranquility, transcendence. Templeton Press.
2. Assagioli, Om viljan
Philip Bäckmo
Dipl. Psykosyntesterapeut
Rektor PsykosyntesAkademin














